Så var det ju det där med undantag…

När man ska göra en livsstilsomställning tror jag det är superviktigt att vara konsekvent, men att gå runt och skuldbelägga sig själv för att man ibland misslyckas eller gör undantag är helt fel. Jag tycker att det viktigaste är reflektionerna jag gör, ringarna jag sprider på vattnet, att jag ringar in ett dåligt beteende och förändrar.

Det finns en grupp människor som lyckas samla ett helt års avfall i en medelstor syltburk. Alltså TOTALT. De undviker alltså ALLT med förpackningar, ALLT som inte är nedbrytbart. Det är verkligen hard core Zero Waste. I den gruppen kommer ni inte hitta mig.

För mig – i det här projektet – kommer i begreppet konsekvent ligga undantag, bland annat för att jag inte ständigt ska gå runt med dåligt samvete.

Jag kommer att dra in förpackningar i hemmet. Jag kommer till och med dra in förpackningar som inte går att återvinna. Pause for chock-reaction!

Här har ni min undantagslista!

  • Katten Tage: Husdjur (och även barn…) är under stor debatt bland klimataktivister. De kostar på. Är miljöbovar, äter för mycket kött, är en enorm plastpåse- och leksaksindustri. Och ja – det stämmer. Men för min egen del hade livet haft bra mycket sämre kvalitet utan Tage. Vi människor inte bara köttklumpar som går runt på jorden och stampar – vi är varelser med tankar, känslor och själar som behöver näras med närhet och kärlek. Människor behöver föröka sig – andra behöver ha husdjur. Jag kommer att köpa foder i plastpåsar och kattsand i kartong. Tyvärr är min katt lite sjuklig… så jag är begränsad till visst foder och viss sand. Men det är som det är. Jag älskar min lilla undantage.
  • Kaffet: Ledsen alltså, men varje gång jag slutar dricka kaffe blir jag fan sjuk. Jag försöker välja kaffe med omsorg, fair trade, eko osv. Men kommer ta in kaffe i hemmet!
  • Vinet: Jag unnar mig oerhört lite i livet. Reste med flyg senast 2014, kör relativt sparsamt med bil, shoppar kläder oerhört sällan, sminkar mig typ aldrig, käkar inte godis. Jag älskar att ta ett glas vin då och då. ÄLSKAR. Jag sparar dock numer alla flaskor (köper oftast 0,5L med skruvlock) – och de där flaskorna kommer faktiskt till användning ibland, exempelvis köpte jag olivolja på Skafferiet i en av den. Tummen upp!
  • Mejeriprodukterna: Ja… detta ligger också under samma sektion som ovanstående. Själslig förning. Och det är kanske detta som jag har svårast att försvara och samtidigt svårast att ge upp (förutom Tage såklart…) Det blir väldigt mycket ej återanvändningsbara förpackningar av grädden, osten (finns iofs på lösvikt), mjölken men de ger mig en sådan guldkant och njutning. Fick jag välja mellan kött och mejeri skulle jag LÄTT välja mejeri. Jag älskar att äta kött men hade nog egentligen klarat mig ganska bra utan det (äter det ändå för proteinernas skull pga käkar för det mesta LCHF pga epilepsi) . Mjölken i kaffet, grädden och osten i såsen… osten till vinet. Oslagbart. Veganska alternativ har ännu inte funkat för mig som ersättare. Jag unnar mig mejerivaror helt enkelt.
  • Toapapper: Ingen förklaring behövs kanske… tycker det känns äkta äckligt att torka sig med tyglappar. Men visar gör det, så…
  • Medicin: Borde kanske inte stå på undantag… jag behöver min epilepsimedicin. Men det är helt oerhörda mängder kartong och plast som följer med medicinen. Det finns många frågor jag har börjat ställa mig. Måste tabletterna vara så stora som de är? Måste plastkartorna med piller omgärdas av TVÅ lager kartong? Hm… ska nog se till att fråga läkemedelsbolagen detta. Under “Medicin” skriver jag också med tandkrämen “Sensodyne extra sensitive”. Jag har känsliga tandhalsar och varje gång jag byter tandkräm (om så bara för en vecka) så börjar tänderna ila och göra ont. Typiskt att min tandkräm är typ den enda i butiken som både har tub och extra kartong, de andra tandkrämerna står bara i sin tub i hyllan.

Ja… det var nog de sakerna som jag kommer fortsätta släpa in i förpackning. Återkommer om jag kommer på något mer, jag har ännu inte “gått igenom” alla produkter jag har hemma, slänger fortfarande plastpåsar och kartonger från saker jag handlade under förra året.

Det som inte står på listan ska gå att undvika. Jag har köpt ägg och pasta ett par gånger i vanlig butik, men det behöver jag egentligen inte göra eftersom det finns på lösvikt i Västerås, på Saluhallen Slakteriet respektive Skafferiet. Men eftersom jag för tillfället är fattiglapp är tyvärr vissa saker just nu en ekonomisk fråga. Lösvikt är mycket dyrare.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *